Dimman

Det var inte varje dag hon kunde komma ihåg saker. Hon blev frustrerad av det. Vissa dagar såg hon hela sitt liv för sig, andra dagar bleknade alla minnen med morgondimman. Som om den trängde in i hennes huvud och la sig som ett spöklikt täcke över allt som hon gjort. Hur hon sträckte sig kunde hon inte nå genom dimman men hon visste alltid att allt fanns där, på andra sidan.

Idag var en sådan dag. En gammal man stod framför henne, tålmodigt väntande. Vad väntade han på egentligen? Hon såg sig om. Henne? Nej, det hade hon svårt att tänka sig.
“Sara, är du klar?” frågade han och såg rakt på henne.
“Jag? Väntar du på mig?” hennes ögon smalnade misstänksamt. Vad ville han henne?
“Ja, jag tänkte ta med dig till bersån och visa lite foton men du ville ju klä på dig först,” han log varmt mot henne.
“Vad heter du?” frågade hon, plötsligt nyfiken.
“Frank,” svarade han, “Jag väntar utanför.”

Frank var en lugn och tålmodig människa, det märkte hon. Hon tyckte om honom. Särskilt som han bjöd på kaffe och finska pinnar—hennes favoritkaka. De satt på snirkliga, vitmålade stolar under syrenernas gröna blad. Solen lyste, fåglar kvittrade stillsamt och hon kände sig harmonisk—trots att hon fortfarande inte mindes längre än till morgonen. Det var synd, hon visste att det fanns där inom henne men dimman hindrade.
“Vilka fina foton, Frank,” sa hon istället och vände sakta blad i det gamla fotoalbumet, “Är det du?”
“Ja, det var på östkusten, sommaren -59,” svarade han och såg henne rakt i ögonen. Nånting tändes i henne, en svag eld som stilla värmde luften i hennes huvud. Det rörde sig i dimman, hon såg det tydligt. Hon vände sig ner mot albumets gulnande sidor. Elden inom henne växte sig lite starkare, fick lite energi och hon kände dimman tunnas ut.
“Och… där är jag,” sa hon förundrat och pekade på kvinnan som stod bredvid Frank på fotot.
“Ja, där är du. Älskling.” Han log och tog hennes sköra händer i sina. De njöt av stunden. Snart skulle dimman lägra sig över henne igen men tills dess… tills dess kunde de bara vara. Tillsammans.