Avbrott

“Shit!” Han slängde av sig täcket, drog på sig nåt som låg på golvet och skyndade sig ut i köket. Där försökte han sleva i sig en portion yoghurt samtidigt som han borstade tänderna innan han rusade ut i hallen och drog på sig jackan och skorna. Dessa jävla skosnören, tänkte han. De tog alltid hundra år att knyta, allt var deras fel.

Han tog trapporna två steg i taget och hoppade vigt över staketet ut på gatan - det tog alldeles för lång tid att springa till grinden. Han studsade över gatan och stannade precis innan bussen rullade in. Samma visa varje morgon, aldrig kunde han komma iväg i tid. Jävla skosnören.

Bussen var glest befolkad och han slog sig ned på sin favoritplats, andra raden efter mittdörren. Det var tillräckligt långt fram för att han skulle komma av bussen först men tillräckligt långt bak för att ha lite koll på vad som hände där framme. Nu kunde han äntligen slappna av några minuter och sätta på lite musik. Han halade fram telefonen och satte i hörlurarna. Ænima låg bara några knapptryck bort, han lyssnade på den minst en gång om dagen. Synd att inte såna kvalitetsplattor gjordes längre.

Knappt hade “StinkFist” slutat innan bussen var framme på tågstationen. Om helvetet fanns på jorden var det här. Perrongerna var kilometerlånga och det var som att hamna mitt i en fårhjord; folk överallt, en del trampandes för att hålla värmen, andra pratandes ytligt med varandra. Han vände skarpt bort blicken från ett par han kände igen, han orkade inte hälsa och vara trevlig nu. Det fanns nog inget han hatade mer än tågstationen. Jo, kanske tågen. Och skosnörena.

“På grund av strömavbrott norr om stationen kommer nästa tåg försenas ungefär en timme.” Fårhjorden blev orolig. Great, tänkte han när tåget rullade in och stannade, alla måste på. Kan ni inte bara försvinna? Folk tryckte, trängdes och armbågade sig genom folkmassan för att få vara en av de lyckliga som fick komma till jobbet eller skolan i tid. Alla skulle inte få plats. Flytta på er, jag har bråttom, tänkte han, gå hem, ta bilen, bussen, jag skiter i vilket bara ni flyttar er. Folk fortsatte trängas. Det gjordes inte ens plats för de stackarna som skulle gå av. Han kände ett ryck i foten och såg marken komma honom till mötes. Det ringde i öronen och vita prickar dansade framför ögonen när han såg tågdörrarna stängas från sin plats på asfalten. Sakta satte han sig upp och försökte fatta vad som hade hänt. Han såg ned mot fötterna. Ena skon var uppknuten. Jävla skosnören.