lördag 8 maj 2010

Uppåt


En hand sträcktes uppåt och tog ett fast tag om den utstickande stenen. Balanserande på tåspetsarna sköt hon sig åt det håll hon alltid siktade åt. Uppåt. Ständigt uppåt. Klippan var kall och vass under hennes händer och hon stannade med jämna mellanrum för att kroka i repet i nästa hake. Ibland låste hon fingrarna runt ett grepp för att vila några sekunder men annars fortsatte hon, sakta och metodiskt.

För Anna var klättringen lite som terapi. Den tvingade henne att tömma huvudet och fokusera på nuet—ingen stress, inga krav, bara hon och klippan. Varje gång hon tappade fokus väntade fallet och fallet innebar i bästa fall nya skrapsår och en skamfilad stolthet. Det var hennes sätt att koppla bort verkligheten en stund.
   Därför tyckte hon om de höga väggarna, de som tog ett tag att forcera. Adrenalinkicken när hon repellerade ner igen, känslan av fullbordan, var värd varje skrapat finger, varje blåmärke, varje sönderslitet linne. En timme ungefär, sen var det tillbaka till vardagen igen.

Men här och nu var den grå stenhällen hennes enda fokus. Ögonen sökte konstant efter nästa grepp medan hon kalkylerade sin position och som en schackspelare planerade hon hur hon skulle gå till väga för att nå ytterligare ett. Toppen var dold bakom en utskjutande hylla ett par meter upp, den var hennes svåraste hinder här.
   Strax under den stannade hon, hittade en bekväm ställning och kalkade händerna ordentligt. Med ett djupt andetag taggade hon till och gav sig på det horisontella hindret i hennes vertikala värld. Ryggen och benen spändes stenhårt när hon med fötterna höll sig fast i väggen då armarna började treva utåt. Högre upp med fötterna, tårna hittade en skreva att låsa fast sig i och plötsligt var överkroppen utanför hyllan. Lugnt, metodiskt. Hon tog ett moment i taget. Först krokade hon i repet i nästa hake, sen flyttade hon en fot. En hand; en fot till; nästa hand och snart var hon förbi hindret. Tre meter upp, det var strax avklarat. Nu skulle verkligheten snart smyga sig på igen.

6 kommentarer:

  1. Verkligen bra beskrivet. En tydlig bild växte fram hos mig.

    SvaraRadera
  2. Mycket verklighets troget beskrivet.

    SvaraRadera
  3. Målande och bra. Jag har aldrig provat men verkar skitkul.

    SvaraRadera
  4. Det känns som om jag är med på klippväggen. Enorm närvaro!

    SvaraRadera
  5. Hej, dilutenz här,,jag fixade ett dropbox konto men får det inte att funka,,jag har nog parkerat dokumentet fel,,du som vet,,kan du kolla? om du mailar mej så jag har din mail addy och jag kan då maila dej mitt kontonamn o password?
    Thanks

    Suz
    dilutenz@gmail.com

    SvaraRadera