söndag 31 januari 2010

Att träffa rätt


Han blankade totalt, inte en tillstymmelse till tanke fanns i huvudet. Så fort ha klivit upp mellan repen fanns bara en tanke i huvudet - vinst - och när domaren dragit reglerna hade även den försvunnit. Kroppen styrde sig själv, allt gick på rutin och reaktion. Inövat. Inoljat med blod och liniment.
   Det var hans första match, han hade förberett sig flera månader med både fysisk och psykisk träning och än så länge funkade det, inga tankar som saktade ner systemet, inga “tänk om” som förstörde rytmen. Men det var också första gången han skulle ge sig ut med full kraft. Att sparra på klubben var inte samma sak, där kände han ju alla och man var lite försiktig för att inte skada någon. Nu var det på riktigt, kunde han släppa loss ordentligt eller skulle han vara fast i sitt sextioprocentiga mönster? Många tankar hade snurrat innan matchen men nu var det helt svart bakom ögonen, tomt skulle någon annan kanske säga med lite retsam ton.

Han var klädd i svarta, luftiga shorts av nåt glansigt material. Höga slitsar gick upp längs sidorna för att de inte skulle förstöra rörligheten och på händerna hade han röda handskar, lätt vadderade vid knogarna men öppna för fingrarna så att han ordentligt skulle kunna greppa sin motståndare. Ingen skulle väl kalla honom stor men hade väl definierade muskler och han var väl medveten om att snabbheten var hans största styrka, den skulle han använda för han var också väl medveten om att det bara krävdes en ren träff för att sänka honom.

Den tidigare nervositeten var som bortblåst när gonggongen sjöng ut sin djupa, dystra ton. Nu gällde det, nu skulle hans stridsplan testas skarpt. Han rusade genom den kvadratiska ringen med händerna höjda i garden och såg förvåningen i sin motståndares ansikte. Sällan började man på offensiven, det brukade vara lite avvaktande, trevande, man kände lite på varandra men inte idag. Hans vänstra knä flög upp, träffade motståndarens armbåge och direkt följde det högra knät efter, en riktig rallarsving med benet, ända från höften, som tog den blåklädde framför honom i biceps. Garden föll lite, förvåning och smärta hade gjort sitt. Snabbt var han framme med vänster hand, kände på avståndet, retades lite och direkt, innan de blå handskarna hann upp igen kom högern. Full styrka, han behövde inte försvara sig nu, han skulle avgöra matchen på mindre än trettio sekunder. Hans knän hade onekligen gjort jobbet och han hade öppet till motståndarens käke, där hans träff skulle göra nytta. Knogarnas vaddering trycktes in, saliv sprutade, huvudet vreds i sidled och bakåt; träffen hade gått hem.
   När han kände domarens armar mellan honom och den sjunkande figuren framför sig började tankeverksamheten sätta igång igen. Ensam stående, vinst på knock-out.
Han fick ögonkontakt med domaren, som nickade lätt, innan han vände sig mot sin antagonist som började hämta sig och satte sig upp. Ingen fara där, det var skönt. Även om de inte kände varandra skulle det kännas direkt illa att skada någon. Han räckte ut handen, hjälpte förloraren upp och de bytte några ord och kramade om varandra innan domaren gick emellan för att annonsera vinnaren. Flera månaders träning hade lett honom till det här ögonblicket, när han höjde pokalen högt över huvudet. Flera månaders träning men en, perfekt träff.

(Texten är en hyllning till en av mina bästa vänner som ska gå sin första MMA-match i april)

6 kommentarer:

  1. Intressant i början, det där om att man måste vara "tom" i huvudet.

    SvaraRadera
  2. Onekligen en ingående beskrivning.

    Själva beskrivningen av matchen kunde kanske varit lite kortare, eller uppdelad i fler stycken för att bli lättare att läsa.

    Har sett MMA-killarna. (min son tränar Aikido i samma lokal) De är inga man skojar mer. I varje fall inte som lönnfet snart 50åring.

    PS Var det du på bild på din sambos blogg ? DS

    SvaraRadera
  3. Vilken härlig berättelse! =)
    Tycker om den sista meningen extra mycket .. "Flera månaders träning men en, perfekt träff."

    Träning lönar sig faktiskt!

    kram elin.

    SvaraRadera
  4. Bra skildrat, dels killens tankar, dels miljön runt omkring boxningsringen. MMA=?

    SvaraRadera
  5. Tack för kommentarerna!

    Anders: Ja, jag är med i ett par bilder i den bloggen. :)

    Pia: MMA = Mixed Martial Arts. Det är helt enkelt en kampsport som inte har ett rätt och ett fel sätt att slåss på. Det finns få regler (man får inte bitas och inte slå i bakhuvudet t.ex.) och man vinner på antingen knock-out eller på att den andre ger upp

    SvaraRadera
  6. Va bra skrivet Gustaf!

    Han är min bästa vän också.

    SvaraRadera