Lakan

Han öppnade ena ögat.
“Gomorron älskling”, hans fru var redan uppe och lät pigg. Han svarade med en grymtning och vände sig om. Där lyste solen in genom springorna i persiennen men det gjorde inget, han skulle nog somna strax igen, inte en chans att han gick upp före åtta när han var ledig.
   Han sneglade på väckarklockan, halv sju. Vad i hela världen gjorde hon uppe redan? Hunden låg vid hans fötter och sov så det var inte därför men hon gjorde som hon ville, det gjorde hon alltid. Han skulle i alla fall inte gå upp. Med ena foten petade han lite på den stora, grå hunden som låg slumpmässigt utslagen vid fotändan. Inte ett liv, som vanligt på morgonen. Han vände sig tillbaka och lät nyfikenheten ta överhanden.
“Vad gör du uppe såhär tidigt på en lördag?”, han lät som efter en hel flaska whisky. Hon svarade inte, hon var inte ens kvar i rummet. Typiskt, när man nu gör sig till.

Blundande bestämde han sig för att återbesöka den där stranden han varit på innan han öppnat ögat från början. Den var varm och solen strålade, en hel kylväska med kall öl stod bredvid hans utbredda handduk och volleybollnätet var uppspänt precis bredvid. Volleyboll, var det inte lördag idag? Stranden försvann in i den svarta dimman i huvudet. Lördag jo, volleyboll och bastu med grabbarna ikväll, det såg han fram emot. Var det hans tur att åka till Systemet idag? Ruskandes på huvudet vände han på sig igen. Det var helt meningslöst att försöka tänka nu, det visste han, inget skulle finnas kvar när han väl vaknade ändå. Han tryckte ihop ögonlocken och fokuserade på andningen. Små, ytliga andetag, tvinga fram sömnigheten med syrebrist. Det funkade alltid. Hunden gnydde till i sömnen och nafsade efter hans fot.
“Hundskrälle”, han tappade sin andningsrutin och suckade djupt. Får kanske? Nä, räkna får hade han aldrig riktigt lyckats med; eller lyckats, han hade aldrig somnat av det. Det var knappast så att han inte visste hur man räknade eller att just får skulle vara svåra att räkna.

Han vände sig igen, mest för att bryta sitt tankemönster. Det var värdelöst att försöka sova när man tänkte på saker. Och det var värdelöst att försöka tänka när man skulle sova på saker. Hade de ett stort beslut idag? Var det därför hon var uppe redan? Nä, det skulle han kommit ihåg. Kanske. Helt säker kunde man ju inte vara. Han drog upp täcket till hakan, inte så mycket för att han frös utan för att det var mysigt. Lakan man bara sovit i en natt var mysigt, nästan lika mysigt som när man la sig i dem första gången. Han tyckte om nytvättade lakan, nästan lika mycket som stekt ägg. Och vem tyckte inte om stekt ägg? Eller nytvättade lakan för den delen. Han var ganska nöjd, det var inte alltid man lyckades vara så nöjd över små saker i vardagen. Det skulle bli en bra dag. Han stängde ögonen igen och somnade.