söndag 28 februari 2010

Framme snart?


“Var ska vi nu då?”
“Rakt fram, en bra bit till.”
“Säker på det?”
“Klart jag är säker.”
“Håller du kartan rätt? Det ser ut som att du håller den uppochner.”
“Nä, norr är ditåt, både på kartan och i verkligheten.”
“Hur vet du att norr är ditåt, har du kompass i huvudet eller?”
“Men det ser du väl, solen håller på att gå ner framför oss, då måste norr vara till höger.”

“Högerhögerhögerhöger!”
“Här!?”
“Ja!”
“Men säg till i god tid! Ska vi verkligen in på den lilla vägen?”
“Ja, jag säger ju det.”
“Då måste jag vända. Säg till innan nästa gång.”

“Nu då? Har du koll på var vi ska eller har du tappat bort dig igen?”
“Det är ingen fara, vi är precis här och vi ska dit, då ska vi bara följa den här vägen. Men titta på vägen! Jag sköter kartan, lita på mig.”
“Skärp dig Jeppe, jag vill bara kika lite. Är du helt säker? Jag är lite lost faktiskt, det ser inte alls ut som på kartan.”
“Akta! Jag sa ju åt dig att kolla på vägen!”

“Är det långt kvar?”
“Inte vet jag, hur skulle jag veta det?”

“För att du håller i kartan kanske? Jag har aldrig varit här, jag kör bara som du säger.”
“Jag har ingen aning.”
“Men uppskatta då, mät lite med fingrarna”
“Vaddå mät lite, nu förvirrar du mig.”
“Mät! Uppskatta avståndet från där vi är nu till dit vi ska, du har en skala där nere i hörnet.”
“Men säg det då.”
“Jag trodde du hade använt karta förut.”

“Där! Vänster!”
“Nu?”
“Nä, nyss.”
“Jag sa ju åt dig att säga till i tid, man blir ju idiot på dig! Finns det nånstans att vända? Men kolla på kartan! Jag ser väl också hur det ser ut framåt.”
“Kanske en bit fram, nästa avtagsväg. Den kan vi ju också ta iochförsig.”
“Är du helt säker på det nu? Jag har en känsla av att vi inte kört enklaste vägen direkt.”

“Klagar du på min kartläsning eller?”
“Ja, vem ska jag annars klaga på?”
“Käft.”

“Snart är vi framme! Det borde ligga efter kröken där bara, bakom kullen.”

“Jooråsåatteeeh... Säkert.”
“Det är sant! Jag är inte helt tappad.”
“Bara nästan. Har du läst karta nån gång förut?”
“På mellanstadiet men då gick det ju bra.”

“Det var ju bara för att du visste hur allt såg ut redan.”
“Och? Titta! Där är det, jag sa ju det.”

“Jaja, ok. Bra jobbat. Jag tar ut rutten hem så vi kommer hem idag.”

7 kommentarer:

  1. Finner inget fel på Gustafs dialog. Lite lamt på slutet, kanske.

    SvaraRadera
  2. GPS är inte dumt - säger en kartläsare....
    Bra!

    SvaraRadera
  3. Hm...jag skickar en GPS så kan de lägga enerin på annat än att tjafsa.
    Konstigt det där att kartläsaren i bilen alltid får på moppo.

    SvaraRadera
  4. Kul, bra, mer sånt! :-) Kartläsning, det är verkligen en urscen för smarriga konflikter..:-) Missfall, skilsmässa, ond bråd död. Har inte Norén skrivit nåt i kartgenren än?

    SvaraRadera
  5. Hehehe, navigering. Uj. Var med en kompis i skogen förra veckan och fotade. Hon hade ju varit där förut och sånt så jag följde bara efter, kollade inte så noga vart vi skulle. Sen visade det sig att vi blev lite vilse. Man bör nog vara två om att hålla koll, bara för säkerhets skull. Fast i din berättelse gick det ju bra.

    SvaraRadera