fredag 19 februari 2010

Initiativ


Nu satt han där igen, uttråkad och håglös. Inte nog med det, han hade massor att göra men det hjälpte onekligen inte, han saknade initiativ idag, det var bara att inse. Rapporter, research, tabeller och diagram; rent krasst borde han ta tag i det, men han orkade inte. Framför datorn igen, ännu en dag av Facebook, Aftonbladet och en och annan blog han orkade leta fram i gyttret.
   Det var lite som att gräva efter skatter på sjöbotten, man såg inget, det var dyigt och djupt och det mesta man hittade var skräp. Men det fanns guldkorn bland alla modebloggar och antipolitiker som tyckte deras åsikt var värd nåt. Litteraturbloggarna, det var ofta läsvärt.
   Det fria internet hade skapat en form av yttrandefrihet som han trodde skulle rasera världen. Alla kunde anonymt publicera sin ocensurerade åsikt, attackera folk de inte tyckte om och hitta stöd för alla möjliga mystiska teorier om världens slut och vem som egentligen sprutade vatten på Reinfeldt. Tänk om folk hade kunnat skaffa sig lite internetvett, att låta bli att säga saker man inte skulle säga ansikte mot ansikte, men det var väl ungefär lika troligt som att Svensson skulle sluta knyta näven i fickan och möta allt jobbigt med ett krystat leende istället för att stå upp till kamp.

Han hatade mänskligheten, internet fick den att visa upp sin rätta sida. Den var inte vacker. Vi är mer djur än djuren själva, tänkte han och knappade sig vidare till nästa skräpblog, fylld av strömlinjeformade åsikter om ditten och datten. Hat var nog ändå inte rätt känsla. Förakt var bättre, han älskade många människor och vad de gjorde så nog hatade han inte mänskligheten. Men han föraktade det så kallade fria tänkandet. Sällan fanns det något så inlåst som det fria tänkande idag. Man får inte tycka si och inte så för då är man inte politiskt korrekt - även om man skulle råka ha rätt i sak eller tanke.

Varje minut framför Aftonbladet, med sina värdelösa nyheter om saker som inte borde intressera någon, blev som en studie i mänsklig psykologi: hur människan vänder sig bort från allt som är jobbigt, tråkigt och svårt att ta in för att välja att lägga all sin fokus på Let’s Dance eller Eurovision. Ännu bättre blev det sedan de implementerade en kommentarsfunktion. En orgie i personangrepp och degraderat språk över trivialiteter som huruvida Robinson borde införa publikröstning eller om Sverigedemokraterna borde avlegaliseras för deras enormt politiskt inkorrekta åsikter. Som med all annan psykologi var det intressant ett tag men så fort det började upprepas - vilket gick ganska fort - så blev mönstret genast tråkigt. Hur avancerad teknologin än blev var de fortfarande människor - och människor verkade aldrig bli bättre.

Han släppte ut en djup suck. Det var svårt att ta ett fysiskt initiativ idag men hans huvud behövde onekligen inte mycket bränsle för att elda vidare på minsta gnista. Det fick bli en dag i soffan med lite riktig skönlitteratur i pappersform. Där slapp han åtminstone irritera sig på felstavningar, särskrivningar och patetiska försök till ironi.

6 kommentarer:

  1. Tyckande maskerat till skönlitteratur, kanske man kan säga. Vare hur som helst med det, ditt språk funkar närmast klanderfritt i den här formen (undantag t ex: "nog hatade han inte mänskligheten"). Blir sorgsen av din text. Vad gör vi av vår frihet att tänka och uttrycka oss som generationer kämpat för?

    SvaraRadera
  2. Jag tycker om ditt tyckande (om det nu är tyckande och inte din dikt, för då är det väl din dikt jag tycker om;)). Håller med och blir som marmoria skriver sorgsen av det. Men, det finns ju fina upplyftande saker med mänskligheten!!! T.ex. de sidor av människor man kan få se just här på internet - någon vågar visa upp sitt innersta och ärligaste... Någon vågar "se" en främling på ett sätt som faktiskt kan vara en bra startpunkt för bärande vänskap mellan likasinnande... Hepp, vad jag är positiv ikväll :D Och du, du skriver väldigt bra! Blir glad när du kommenterar mitt, intressant det där med "både jag och du"... Tack!

    SvaraRadera
  3. Snyggt uppbyggd, nästan vibrerande stämning. Man känner irritationen tydligt, och de flesta känner nog igen sig (mer eller mindre) i tankegångarna.

    SvaraRadera
  4. Igenkänning - vad man kan hitta på att göra för att slippa ta det där initiativet till att lösa den där uppgiften som var så seg idag. Och - hur less man blir på "folk" ibland...
    Träffande beskrivet.
    Skrattade gott åt näst sista stycket och fram till slutet.

    SvaraRadera
  5. sorgligt! Rekommenderar internetfasta!!

    SvaraRadera
  6. Tack för välkomnandet och din fina kommentar. ^o^

    Jag gillar den här texten, blir lugn av den på något sätt. Den känns som ett inledande avsnitt i en pappersdeckare. Imorgon är samme bittre man ute och mördar några modebloggare. Kanske underligt att detta skulle förmedla lugn till mig, men pappersdeckare är ju ett sånt sommarsemestermys att det inte kan bli annat än ett skönt pirr i magen.

    SvaraRadera