Semester

“Är Johan där?” hördes en lätt stressad röst i andra änden. “Ja, han håller på att packa det sista”, svarade Johans mamma. “Ok, säg åt honom att inte åka, jag kommer och hämtar honom istället”, sa rösten. De bytte artighetsfraser och la på.

Kristoffer, rösten i andra änden, var nyss fyllda 21 och hade precis tagit det efterlängtade MC-kortet. När han lagt på luren kontrollerade han sidoväskorna till hojen en sista gång, så han verkligen fått med allt, innan han lastade ut dem i bilen. Det såg ut att bli en vacker dag, solen hade knappt orkat över trädtopparna och den höga morgonluften var klar som kristall. Nu var det bara att hoppas att de kommande tre veckorna blev lika bra.
   Han hoppade in i bilen och drog iväg mot Johans hus, den killen kunde verkligen inte planera tid, tur att de hade dragit på lite marginal för att verkligen hinna till färjan.

Ett par minuter senare rullade hans svarta åttiotals-BMW upp på Johans föräldrars garageuppfart där han snabbt hoppade ur för att se till att Johan fick med sig allt och att de kom iväg i tid. De skulle ändå ta sig från Skövde till Trelleborg under dagen utan att slita alldeles för mycket motorväg. Tur att de hade sovhytt på färjan, det skulle absolut behövas, det var redan alldeles för tidigt. Han gäspade.
   Johan väntade redan utanför dörren. “Har du med dig allt?” frågade Kristoffer när han gäspat färdigt. “Det hoppas jag”, fick han till svar. “Jag packade ner Visa-kortet också, omutifallatt”. Det var nog inte så dumt, han hade säkert glömt regnkläder, extra strumpor och en massa annat viktigt, det var typiskt honom. “Gött, då drar vi!”

I bilen sprudlade förväntan, Kristoffer hade aldrig varit söder om Danmark och Johan hade aldrig varit på MC-semester förut, det skulle bli skithäftigt och allt det där som de alltid drömt om. De skulle åka till Venedig, Rom, gå på fotboll i Barcelona, kolla in Eiffeltornet och avsluta med en tur till Nürburgring. Tre veckor och några dagar skulle de vara borta, inga föräldrar som tjatade, inga polare som ringde och var dryga. Bara de två, hojarna och nya upplevelser.
   Kristoffer parkerade bilen bredvid deras låga garagebyggnad. Där skulle den stå nu, alldeles ensam, tills de kom tillbaka. Johan öppnade garagedörren och de rullade ut och startade upp hojarna. Några minuter senare hade de krängt på sig utrustningen och hängt fast och säkrat väskorna. Det var dags, första stinten var på strax över 20 mil, den skulle ta dem till Växjö. Först Växjö, sen kontinenten. Nu började deras största äventyr hittills.