Stängningsdags

Klockan närmade sig sex, det började bli dags att stänga. Motvilligt satte Sara nyckeln i låset och vred om för att fälla ner jalusin. Den här veckan hade inte gått som förväntat.
   Det hade börjat med ännu en hyresräkning, trots att hon betalat allt hon skulle, och en varning om att hon skulle bli vräkt från gallerian om hon inte betalade inom fem dagar. Genast hade hon bokat ett möte med styrelsegruppen och med all önskvärd tydlighet fått veta att hon inte var välkommen. Hon hade haft det på känn, de hade försökt få ut henne innan men det var inte så lätt, hon hade ju lagen på sin sida. Nu hade de visst hittat ett kryphål.

När sedan tisdagen kom fick hon besked från sin största leverantör att de inte kunde göra affärer med henne mer, de hade tecknat ett stort avtal med nån stor butikskedja och hennes obetydliga lilla affär var inte längre på prioriteringslistan. Då hade hon börjat tänka ordentligt, var det någon som inte ville att hon skulle fortsätta? Hon hade ju ägt den mysiga butiken i tjugo år och den gjorde både henne och många andra glada. Tankarna hade fortsatt flöda, hennes verksamhet var mycket lönsam och genererade mycket trafik till affärerna runt om så hon tvivlade på att de klagade och hon tyckte inte att hennes varor var nåt vidare kontroversiella heller. Hennes man hade inte klagat, trots att hon jobbade tio timmar om dagen i veckorna och ibland lika mycket på helgen men kanske började hon bli trött. Det kanske var dags att göra nånting annat.

På onsdag morgon hade hon fattat sitt beslut. Hon skulle stänga ner redan på fredagen. Uppsägningar av avtal skrevs och hon kände sig fri, hon skulle få chansen att slippa allt administrativt jobb ett tag - kanske resten av livet.
   “REA. Allt ska bort!” skyltade hennes fönster med, men allt eftersom dagen förflöt kände hon sig mer och mer osäker. Var det verkligen rätt? Hennes kunder möttes av en bekymrad uppsyn och några av de som hon lärt känna under åren frågade några öppna frågor men hon kunde inte ge några bra svar så de flesta fick bara ett vemodigt leende.

Långsamt drog hon ur nyckeln ur låsmekanismen igen, jalusin var nere, hyllorna var nästan tomma, det var bara kassan som skulle räknas också. Imorgon skulle hon städa ur utrymmet, hon hade till måndag på sig, sen skulle hon få böter. Men det var inte nödvändigt, det mesta hade gått åt och resten skulle hon ta hem. Hon tryckte ut dagens kvitto och öppnade kassalådan för att räkna. En djup suck undslapp hennes läppar och hon plockade distraherat upp bunten med hundralappar. Det kanske var mer kontroversiellt med en godisaffär än hon trodde.