torsdag 11 mars 2010

På jakt


Hon kikade försiktigt över kanten. Bara några meter fram såg hon sitt byte, omedveten om hennes närvaro. Tyst och försiktigt smög hon från skydd till skydd tills hon var så nära att hon kunde attackera. Hon visade sig lite, bara så lite så det lilla krypet kunde se henne och förstå att hans slut var nära. Han stelnade till och hon såg det tydligt, det stilla ljuset i hans ögon förbyttes och han var helt oförmögen att röra sig. Det var dags nu.
   Hon flög fram från sitt gömställe, tog tag om sitt byte och satte tänderna i nacken. Hon rullade över på rygg och med det lilla djuret i sitt grepp skakade hon på huvudet, allt för att göra processen så kort som möjligt. Pälstussar flög hit och dit och hon kände livet ebba ut i sina käftar. Plötsligt hördes ett skratt i närheten. Det var inget elakt skratt men det fick henne att släppa allt och avbryta jakten. Hon tittade upp.

I fåtöljen satt en ung man med ett roat uttryck i ansiktet. Vad var det han skrattade åt? Hon sträckte på sig, sköt hakan i vädret och sniffade förnärmat. Självklart hade hon vetat hela tiden att den lilla råttan var i tyg och hon var väl medveten om att det inte var så svårt att smyga sig på ett byte som inte levde. Det hade varit hennes avsikt hela tiden, att bevisa att den inte var riktig. Såklart. Leka? Nej, det sysslade hon inte med, det var för ungar. Hon vände sig till den unga mannen och jamade ljudligt. Nu ville hon ha lunch.

3 kommentarer:

  1. Roligt att få följa en kattkaraktär. Rolig text :-)

    SvaraRadera
  2. Är inne i att du skriver om fantasy eller något trollskt ;) så det tog första stycket innan jag slutade tänka "mytomspunnen kvinnlig forntidsjägare" *fniss*. Bra bilder, bra språk! :)

    SvaraRadera