Smörja

“Vad är det här för smörja?” frustade Ragnar och snärtade till tidningen med fingrarna.
“Jag vet inte,” svarade Rickard och sniffade med halvslutna ögon på det rykande kaffet, “vad är det för smörja?”
“Nytt betygssystem!” utbrast Ragnar med uppspärrade ögon. Rickard satt med en arm över bröstet och vägde på stolen. Kaffet luktade mycket mer intressant än Ragnars vanliga morgonutbrott.
“Ungarna behöver lära sig hyfs,” fortsatte den äldre mannen med ett stadigt tag om tidningen, “försök lösa det istället för ännu ett sånt där system.” Rickard nickade och blinkade långsamt. Lite långsammare och han hade somnat igen.
“Jo,” svarade han och sörplade ljudligt ur koppen.
“Det var väl bara några år sen de fick det där andra systemet?” När Ragnar fått vittring var han som en blodhund, “det där som skulle vara så rättvist och bra? Med massa godkänt hit och dit.” Rickard höll med. Om det fanns nåt att hålla med. Kaffet var gott.
“Och nu ska de börja med bokstäver igen?” Ragnar vek ned tidningen och försökte möta Rickards blick, “så var det ju redan på min tid. Kunde de inte bara låtit bli det från första början?”
“Säkert,” sa Rickard och blinkade igen. Han kastade ett öga på klockan. Det var dags att gå ut i verkstaden igen. Stolen klickade när frambenen landade och han tog med sig koppen ut.
“Kom nu Ragnar,” sa han när han släpade sig förbi, “jag är säker på att chefen kan fixa ett betygssystem till dig också om du ber snällt.”
“Pojkspoling,” muttrade Ragnar. Rickard drog på munnen och stängde dörren.