tisdag 23 februari 2010

Fredagkväll


Den här är en liten förhistoria till Tunneln

Det var i en turbulent period i Johans liv som han träffat Linn. Hon hade svept in som en frisk vind i den unkna källare som var hans liv och tillsammans hade de flyttat så långt bort att han inte längre behövde tänka på det som varit.

“Älskling?” De satt i soffan i sin lilla tvåa söder om Göteborg och tittade på TV med rykande färsk pizza i bruna pappkartonger framför sig. Hon svarade hummande och tittade upp med munnen full av champinjoner, skinka och tomatsås. Hennes lekfullt blonda lugg hade letat sig ut ur hennes hästsvans och ut under den kikade hennes nyfikna ögon. “Tack”, sa han, lite sådär slumpmässigt som det låter ibland. Hon log lite, smekte honom lätt på armen och fortsatte äta.

Ibland bara slog det honom; för ett år sen hade han suttit i en sunkig etta i Skövde, skuldsatt över öronen och ovän med såna där som man inte skulle vara ovän med. Men hon hade hjälpt honom ur träsket och bort från de som kanske skulle hjälpa honom tillbaka ner. Så nog var han tacksam. Men det verkade inte som att säga det när han kom att tänka på det riktigt gav uttryck för hur han kände. Han flinade lite och fortsatte äta han också.

TV:n skrålade ut nåt fredagsnöje som han egentligen hatade men det påverkade honom inte i hennes sällskap. Han var mycket gladare nuförtiden. Det var som att hans bägare fyllts på igen, han kunde ta steg framåt, vågade lita på folk. Framförallt vågade han lita på Linn och hon hade fått honom att förstå att det inte fanns nåt fel i att misslyckas. För om han föll och hur långt han än föll så skulle hon fånga honom innan han träffade botten. Det visste han.

6 kommentarer:

  1. Nära och varm text. Mycket lugn i förhållande till "Tunneln" :-) Tyckte om tempot och log åt flera formuleringar som jag tyckte om.

    Personligen har jag på sistone hängivit mig åt (vad min intuition säger mig) troligt felaktig samt överproducerad användning av kommatering - vilket påverkar mig till att fundera över din användning av detta... Får mig att vilja bli bättre rent grammatiskt-tekniskt i den delen (oxå).
    (och tack för din kommentar på min text!)

    SvaraRadera
  2. Tack! Kul med ett handfast tips *glad*!

    SvaraRadera
  3. En text som du säkert skulle kunna bygga vidare på och fördjupa.
    Tvåa söder om Göteborg. Var hamnar man då? Mölndal, Frölunda eller Kungsbacka? Förlåt, men jag har en förmåga att fastna i detaljer ibland.

    SvaraRadera
  4. Mm, jag tycker om den där tanken att man liksom mitt i allt vill "tacka" och ibland går det nog inte riktigt fram hur "innerligt menat" det tacket är. Vackert! Gick tillbaka och läste Tunneln, nu väntar jag på mer, får onda aningar, vill veta... ;)
    (tänker förresten att det kanske heter "skuldsatt upp över öronen")
    Tack för din kommentar och för att du läser. Jag tar åt mig :) Och ja, det var nog mer ångestfyllt idag...
    Ditt var BRA!

    SvaraRadera
  5. Fint berättad med små hintar åt det förgångna.
    Tack för dina kommentarer. Det är jättekul att få veta vad texten ger för reaktioner.

    SvaraRadera